Tänk vad vore livet utan alla sina misstag man gjort under årens lopp. Hur hade livet sett ut om man alltid valt den rätta vägen från början, aldrig skolkat någon lektion eller smygit ut på kvällarna för att trotsa föräldrarna. Tänk om man alltid skött sig felfritt och glidit fram i livet utan svårigheter eller motgångar. Vad hade hänt om jag redan när jag var liten hade vetat vad som skulle hända i mitt liv, vilken utbildning jag skulle satsa på, vilka människor jag skulle hänga med och alltid göra mitt bästa och anstränga sig till max för att bli framgångsrik. Jag skulle aldrig ha lärt mig att hantera motgångar som inte går att undvika, inte heller skulle man stannat upp och verkligen tänkt efter om det egentligen är det här jag vill göra utav mitt liv.
Nej jag ångrar ingenting i mitt liv, jag ser mitt liv som en stor prövning där det antingen gäller att gå rakt igenom lågorna eller släcka dem. Att undvika dem är bara ett sätt att dra ut på lidandet. Livet ska vara en bergoch dalbana, där motgångarna formar ens person och åsikter. Det är av erfarenheterna man blir rik, och alla dom som undviker situationer som kan vara svåra går miste av att lära sig det allra viktigaste i livet, nämligen att ta tag i saker, få saker ur världen och upptäcka att det inte var värre än de först trott. Jag hade inte varit den jag är idag om min väg hit inte varit lika kantad och ostadig som den sett ut. Visst har jag brutit några ben i mina dar och fått en och annan känga men med det har jag bara vuxit i mig själv och tänk att nästa gång ska jag vara mer förberedd. Livet är aldeles för kort för att gå den kortaste och lättsammaste vägen, inte är det den som kommer till slutet först som vinner. Det ska kännas att leva, det ska synas att man gjort det och framför allt ska man hinna minnas det man gjort. Det måste även finnas någonting att minnas!!! tänk på det..."livet är något som pågår under tiden man plannerar det"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar