Kanske låter det som om jag är barnslig men faktum var att han hade seborre i hela hårbotten, illaluktande varfyllda bölder som gjorde att jag knappt kunde kamma igenom håret. -men ett tappert försök av mig att bara använda kammen och saxen blev resultatet ändå riktigt bra och han ville dessutom ha min autograf efter bösket. ( han var beklagligt nog psykiskt och fysiskt handikappad och hade vårdare med sig vilket gjorde mitt jobb enklare eftersom han inte märkte mittkroppspråk) Men i vilket fall som hälst var det inte en rolig upplevelse.
Annars har jag klippt hannas lugg idag och vi tillsammans med martina ska hitta på någonting i helgen nu när jag lämnat iväg Pär på tågstationen på väg mot GTB. Jag hoppas att anton och medresenärer tar god hand om honom :) att släppa iväg en långdistanslöpare i gtb kan vara förenat med livsfara, vem vet vart han hamnar om han inte hittar hem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar