Har funderat en hel del om att börja jaga. När jag hör hur kul Pär har det under jakten och att det egentligen inte är själva fångsten som är mest njutning utan 70% av grejjen är att vara utomhus, känna lugnet och spänningen samt att bara vara för sig själv, göra upp en eld och grilla känner jag att jag skulle vilja kunna vara med.
Men det som hindrar mig är min frusenhet, skulle se framemot det så mkt mer om jag visste att jag inte skulle behöva frysa för så fort jag fryser det minsta vill jag bara hem.... Pär vet detta och därför vill han heller inte ha med mig. Men vore det inte riktigt kul att kunna dela det här intresset med någon man älskar,, så jag ska jobba på det. Att klä sig mer hjälper oftast inte eftersom kylan oftast kommer från händer och fötter.
Vill ta jägarexamen, för har man kunskapen och känner sig säker blir det säkert mkt roligare än att jag ska måste gå en meter bakom och fråga en massa, vad gör vi nu, hur långt måste vi gå osv,.. En annan grej som hindrar mig är min skräck för att möta en björn,.. så fort jag börjar tänka i dom banorna att chansen finns att en argsint björnhona kan dyka upp blir jag skräckslagen, mamma som har skrämt upp mig. Men man ska väl utsätta sig för sina farhågor för att kunna inse att den risken är minimal...vi får se, kanske någon gång i framtiden vågar jag prova på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar